Korna på Kampavall
När arbetslivets krav inte var så påträngande längre, kunde jag fundera på den där drömmen om att skaffa en hushållsko, en som skulle förse oss med den dagliga mjölken.
Tillfället dök upp via en annons på nätet. En fjällko som var dräktig och skulle kalva under våren. Detta var i november 2014 och Maja och jag åkte till Småland för att träffa kossan Krona.
En svart och vit ko. Hon såg ut som en normal ko men med kortare ben – och inga horn.
Säljaren hade tvingats att se över sin tid och tiden med barnen var viktigare än djuren, så vi fick möjlighet att köpa världens raraste ko. Krona var 5 år och hade haft ett par kalvar tidigare. Hon var båda hand- och maskinmjölkad. Handmjölkning är det som gäller för oss.
Livet med egen mjölk började
Vi åkte och hämtade henne så fort vi kunde och hon installerades i stallet med familjens hästar. Krona tog det hela med lugn. Säljaren sa att hon mjölkade nu, men att vi kunde sina henne om vi inte ville mjölka henne just nu.
Så klart att vi ville mjölka henne.
Denna underbara dryck, mjölk med all grädde kvar. Vilken lyx.
Och snart var vi igång med att göra olika sorters ost; fetaost, stekost, färskost, keso, lagrad ost. Vi separerade mjölken och fick grädde – och smör! Det var så roligt. Och efter några månader sinade vi henne, eftersom hon skulle få sin kalv i maj.
Audhumbla – den nordiska mytologins urkraft
Krona klarade kalvningen utan problem och en vit liten kvigkalv såg dagens ljus. Vi döpte henne till Audhumbla – namnet på den första livgivande kon inom den nordiska mytologin. Från hennes spenar drack jätten Ymer mjölk i tidernas gryning. När Audhumbla slickade på rimfrosten på stenar med salt i, framträdde en man som kallades Bure. Han blev gudarna stamfar. Det var så vår nordiska mytologiska värld bygges upp. Men Humla blev vår Audhumblas vardagsnamn.
Ambitiös avel
Humla är en medveten avelsprodukt av Kronas tidigare ägare. Pappan är en kanadensisk jerseytjur med eftertraktade egenskaper och sperman var ”sortsorterad” – alltså den hade blivit separerad så att de spermier som ger kvigor samlas upp och koägaren som inseminerar med dessa kan vara säker på att få en kvigkalv. Det fungerade.
Eftersom tidigare ägare var intresserad av att göra ost, så bedömde hon att en korsning mellan fjällko och jersey skulle ge optimal mjölk, när kalven väl blivit vuxen och fått sin egen första kalv och börjat ge mjölk.
Mjölkning varje dag
Humla åt och jag mjölkade. Mjölken räckte till och blev över. Snart blev det alldeles för mycket mjölk. Till och med hönsen fick lyxen av att serveras mjölk och havre.
Jag gick en kurs i ystning. Något vi redan testat på, men kunskap är lätt att bära.
Vi har inte varit så flitiga med att betäcka våra kor varje år. Vi har dock fött upp 2 kvigor samt ett par tjurkalvar. En blev gårdstjur på en liten fin gård med många fjällkor samt ett omtyckt mejeri med gårdsförsäljning i Blekinge.
På Facebook kan vi följa tjuren Schacks vackra avkommor. Kvigorna har vi sålt till en gård som ville ha betesdjur och som tyckte att kor var roligare än får.
Experiment med mjölk
En vacker dag skulle vi vilja ge oss på ett experiment med att försöka måla gården med mjölkfärg, framställd från våra egna kors mjölk!
Kanske även med pigment från våra egna marker?