Hästarna på Kampavall
När vi först kom till Kampavall, njöt vi av att bo på samma ställe som vi jobbade på. Detta medförde också att jag kunde skaffa mig en häst och ha den hemma i stallet. På bara några hundra meters avstånd från Kampavall fanns ett av landets fina arabstuterier, Stuteri Cavallo, som drevs av doktor Gunnar Boström och hans fru Ulla. Jag hade haft kontakt med Gunnar Boström tidigare genom mitt jobb på tidningen Hästen. Han var den som drog igång den första moderna distansritten i Sverige 1977, Karolinerritten.
Mycket lägligt hade Boströms en 3-årig arabvalack till salu. Det var inte svårt att bli förtjust i den redan kritvita Domir. Han hade ett engelskt möderne och en polsk far samt en bror som visat sig vara en fantastisk distanshäst.
Domir – som senare kallades Dompen – blev min allra bästa vän. Han dog när han blev 32,5 år (!). Då hade vi prövat på distansritt – som jag tyckte var alldeles för långtråkigt och körning, vilket var mycket roligare. Men allra bäst var det dock att kunna rida ut på honom och upptäcka omgivningarna runt omkring i trakten.:
Blir man så gammal som Dompen, då förtjänar man en riktig hästtårta med morötter och knäckebröd.
Luke blev 27 år
En annan av våra hästar som blev gammal och som bjöd oss på roliga upplevelser, var welsh mountain ponnyn Lucky Luke. Vi fick hem honom redan som föl. En rolig och personlig liten häst. Han föddes samma år som vår dotter Maja, 1991. Men eftersom hon var så liten då, så fick vi hjälp att rida in honom. Och några terminer var han utlånad till ett par ridskolor här i närheten.
När Maja blev i lagom ålder, tog vi hem honom och mor och dotter kunde rida ut tillsammans. Först med Luke (som han kallades) på hjälptygel. Men snart red hon honom självständigt.
Det bästa med att köra in ponnyer är att man aldrig blir för stor att fortsätta med dem. Welsh mountain tillhör ju de mindre ponnyerna. Som körhäst visade Luke sig vara en fantastisk maratonponny. Hindren blev roliga utmaningar för både Maja och Luke.
När Maja kom upp i tonåren, körde vi in Luke och samtidigt fick vi möjlighet att komma med på lättare körtävlingar. Dressyr och hinderkörning, var inte Luke så förtjust i. Men när det blev maraton, då tände han till och var riktigt på tårna. Det gick så bra att Luke och Maja fick följa med och ingå i det regionala laget i en komplett körtävling på Gotland. Och där visade Luke vem som bestämde inom maraton. Han tog hem grensegern och de kom hem från tävlingarna, lyckliga och stolta.
Inkörning av unhästar
Körning är en bra början i arbetet med hästar. Vi har det så bra att det finns många duktiga hästmänniskor i våra trakter, vilket har gjort att vi kunnat ta våra treåringar på körkurs under flera veckor under den strängaste vinterperioden. Nyttigt för både häst och människa.
Vi har kört in alla hästar som fötts hos oss. När de är 3 år, är det dags med inkörning med hjälp av Qarin Hellner och Sören Fasth. Att ha förmånen att kunna köra in sina unghästar i samarbete med andra hästägare är både roligt och tryggt, både för oss och våra hästar. Här är det welshhingsten Sam som vi tränare med i skogen.
Welshhingsten Dante med sin mamma Sadie. Dante såldes till uppfödaren i England, som fött upp mamman Sadie. Där blev han både avelshingst och tävlade också i både hoppning och dressyr.
Vi har haft förmånen att få ha Chia Ginsells, Strömstad, sto Miss Sadie här hos oss. Sadie har född flera föl här. Det första hingstfölet, Dante, sedan kom stoet Akacia, Peach, hingsten Sam och stoet Mollie. Flera av ponnyerna är sålda.
Vackra fölet Akacia of Love visades på utställning tillsammans med sin mamma. Den engelska domaren var så förtjust i stofölet så att hon fick en guldmedalj.
Det brukar finnas flera möjligheter att visa hästarna på utställning för ponnyer. Här är det welshstoet Peach Taste of Love – som förbereds för utställnina av Maja.
Här är herrarna i hagen, welshhingsten Sam – Summer Rhapsody of Love – och arabvalacken Rocky.
Byte av hagar
Det är viktigt att ha möjlighet att byta hagar för hästarna. Vi kontrollerar våra hästar vår och höst hur det står till med parasitangreppet. Konstigt nog kan hästar som går i samma hage har olika starka parasitangrepp. Efter testet skriver veterinären ut de parasitbekämpningsmedel som är lämpliga för just den hästen. Det känns tryggt. Och efter avmaskning och att ett par dagar gått, får hästarna gå ut på ett nytt bete som inte haft några hästar på hela vintersäsongen. Då förväntas parasiterna som lämnas kvar i vinterhagen, förgås under sommarmånaderna.
Våra hästar får beta i grannens sommarhage, vilket vi är mycket tacksamma för. Det är viktigt att hästarna ska kunna byta hagar och att hagarna får hämta sig från parasiter under perioder. Vi har också ett par fjällkor, så att vi kan bedriva växelbete, så att korna äter ratorna efter hästarna och vice versa.
