Trädgården på Kampavall
Förr i tiden när skolhuset var i bruk, så fanns här en vacker mönsterträdgård med hedgeplanting och många fina äppelträd av ovanliga sorter. Just nu finns det bara ett överlevande oranieäppelträd, som blivit stympat genom okunnig beskärning. Vi visste inte hur man skulle kunna hjälpa det.
Idag har dottern Maja – genom utbildning i trädgård – fått de kunskaper som behövs för att hjälpa detta träd. Arbetet går också ut på att återställa alla de äppelsorter som under åren gått förlorade.
Oranieträdet har gått från att ha gett en massa äpplen, till att inte ge några alls. På senare år har det genom varsam hantering, tack och lov återkommit i produktion, trots att trädet kanske är uppemot 100 år gammalt.
Ovanpå stenmuren som avgränsar vår trädgård mot vägen, kan man beskåda de avsågade grenar som kommer från det gamla Oranieträdet – nu som dekoration.
I stenmuren hittar man även en ovanlig variant av växten martorn som här kallas för silvermartorn.
Även tulpaner och liljor kan dyka upp lite här och var. På insidan av stenmuren bygger jag upp en odling.
En trädgård ska inte vara städad!
När man har över 10 års erfarenhet om bin så får man upp ögonen för vad som är viktigt för ALLA pollinerare. Våra svenska trädgårdar och ängar utgör ett ypperligt område för pollinatörernas överlevnad. Den viktigaste faktorn är att man inte ska hålla ”en städad’ trädgård.
Ogräs och bete ger den typ av miljö som fjärilar och bin – vilda som tama – behöver. Därför har vi ställt av gräsklipparen och låter vår trädgård bli betad av korna eller hästarna. Det beror lite på från år till år vem som får den goda tillvaron att få smaka på lite trädgårdsörter.
Med denna metod har vi gödsel till odlingen och har inte rört gräsklipparen på över 20 år! Det är naturvänligt.
Den som tar sig en tur förbi kanske kan få chansen att se en häst eller ko, eller ibland ett litet föl eller kalv med mamma, på ”gräsklipp uppdrag”.
